ojojoj,, har massa saker o berätta, lägger upp det i många små inlägg istället så det blir enklare att läsa..

Först kan jag börja berätta lite om kroppsideal..

Maya (dottern i familjen) är smal. Väldigt smal för o vara rullstolsburen.. Hennes mamma är smal som en sticka, hon har inga former och ser ut som en pojke i kroppen. Hon får ont i benen som sticker ut (t.ex. ryggrad m.m.) om hon inte sitter tillräckligt mjukt.. Iallfall

alla som läst bloggen vet hur mycket Margot (mamman) har trycket ner mig o berättat för mig hur ful, fet och äcklig jag är. jag kan ta det. Det är absolut inte kul o höra, men försöker o inte bry mig. men nu har det fan gått för långt. Nu hackar hon på barnet som är 10 ÅR!!!

T.ex. så satt vi på en brunch med massa vänner. Alla äter en kaka till efterrätt, självklart om alla andra äter så ska Maya också ha tycker jag? Så jag går o hämtar en åt henne. När hon sitter där och äter (hon var det enda barnet vid bordet) så berättar mamman öppet om hur fet och äcklig Maya har blivit och att hon mår illa när hon ser henne äta för hon tänker på hur groteskt fet hon kommer bli.

Är det kul för en 10 åring o höra när hon äter?

Plus att Margot sa till mig att Maya baraa får äta vissa saker för att hon har veck på magen när hon sitter.. URSÄKTA? vem har inte det? det skulle jag vilja se, någon som sitter framåtlutad och inte har veck på magen..

Sen är det bara små kommentarer hela tiden som jag stör mig på, en 10 åring ska inte få höra att hon inte duger och att hon är fet. Hon kommer bli så fuckad i huvudet när hon kommer i tonåren, och jag är glad att jag inte är här o slipper se det.


Plus att Margot hela tiden pratar skit om folk med down syndrom, (kommer från mamman med en cp skadad dotter liksom) och nu har Maya också börjat göra det. Hon sa till mig igår : " do you know why i love you Michaela? Cause you dont have downs". Sen frågar hon saker om Ellinor hela tiden och typ trackar mig för att hon är handikappad. Det är så jävla fucked up. ursäkta, men kasta inte sten i glashus. När hon gör det blir jag så sugen på o bara säga: jaha, du är snart 11 år och kan varken läsa, skriva, räkna, kan inte klockan, kan inte ghå på toa eller duscha själv och fattar typ inget, du är som en 3 åring i huvudet, Kasta inte sten i glashus!

Förlåt, jag skulle aldrig säga så till henne, men jag blir så arg, för allt är så snevridet..